Lydia Koidula

Från Estnisk litteratur i svensk tolkning | wikin
Hoppa till: navigering, sök

Lydia Koidula (eg. Lydia Emilie Florentine Jannsen, gift Michelson), född 24 december 1843 i Vana-Vändra, Estland, död 11 augusti 1886 i Kronstadt, var en estnisk poet, dramatiker och författare. Hon var dotter till Johann Voldemar Jannsen.

Liv och gärning

Lydia Koidula är den nationalromantiska tidens främsta lyriker på estnisk botten. Alltjämt framstår hon som symbolen för denna epok i den estniska historien. Genom att hon tillsammans med sin far, Johann Woldemar Jannsen, gav ut tidningen Eesti Postimees (Estniska Postiljonen), blev hon, jämte fadern, centralgestalten i det spirande och aktiva estniska kulturlivet. Hon blev även Estlands första kvinnliga journalist. En betydande del av hennes skönlitterära verk är resultatet av hennes journalistiska verksamhet. I första hand gäller det olika översättningar och bearbetningar, som trycktes i tidningens litteraturbilaga.

När "sång- och spelsällskapet Vanemuine" grundades i Tartu 1865, inställde sig genast behovet av pjäser att sätta upp. För att fylla detta behov började Lydia Koidula skriva pjäser och på så sätt kom hon att bli en pionjär bland estniska skådespelsförfattare. År 1870 översatte hon Th. Körners pjäs Kusinen från Saaremaa (Saaremaa Onupoeg) och två år senare skrev hon det första helt estniska skådespelet En så’n person från Viljandimaa (Säärane Mulk). Denna bykomedi följdes sedermera av andra skådespel.

Ester förknippar idag Lydia Koidulas namn främst med fosterlandslyrik. Hennes ungdomsverk utkom i två diktsamlingar, Ängsblommor (Waino-Lilled; 1865) och Näktergalen vid Emajõgi (Emmajöe Öpik, Emajõe ööbik, 1866). Sina senare dikter utgav hon huvudsakligen i pressen. Helt i enlighet med nationalromantikens känsloströmmar är fosterlandet redan från första början ett begrepp som Koidula idealiserar och som för henne är heligt på ett närmast religiöst sätt. Längre fram i livet började hon dessutom oroa sig för fosterlandets framtid, en känsla som blandades med olika längtansmotiv. De senare berodde på att hon 1873 i samband med sitt äktenskap flyttade från Estland till Kronstadt. Hennes fosterlandslyrik bärs emellertid uppe av en andäktig kärlek till fosterlandet.

Tolkade verk

Dikter

Litteratur

Denna författarpresentation är helt eller delvis baserad på material från Institutionen för moderna språk vid Uppsala universitet.

Externa länkar