A. H. Tammsaare

Från Estnisk litteratur i svensk tolkning | wikin
Hoppa till: navigering, sök

A. H. Tammsaare, född 30 januari 1878 i Järvamaa, Estland, död 1 mars 1940 i Tallinn, var en estnisk prosa- och skådespelsförfattare och essäist. Hans riktiga namn var Anton Hansen. (Estniska Vikipeedia anger följande varianter av hans namn och nom de plume som felaktiga: Anton Hansen Tammsaare, Anton-Hansen Tammsaare, Anton Hansen-Tammsaare och Anton Tammsaare.)

Liv och gärning[redigera]

Bondsonen Anton Hansen föddes i Järvamaa län. Han läste vid Hugo Treffners gymnasium i Tartu och fortsatte sedan sina studier vid Tartu universitets juridiska fakultet. Dessa biografiska data återspeglas också i hans författarskap. För eftervärlden är han mest känd under sitt författarnamn A. H. Tammsaare, som han antog efter fädernegården.

Han inledde sitt författarskap som skolpojke med berättelser i realistisk anda. Med romanen Kõrboja peremees (Husbonden på Kõrboja) från 1922 etablerade han sig som landsbygdsrealisten framför andra i estnisk litteratur och fortsatte sedan i samma genre med romansviten Tõde ja õigus (Sanning och rättvisa; 1926–1933) i fem delar. Den första delen utspelar sig på den estniska landsbygden i slutet av 1800-talet och är starkt självbiografiskt. Även del två är självbiografisk i det att den bygger på författarens egen skoltid i Hugo Treffners internatgymnasium i Tartu, det är till samma gymnasium som sonen till huvudpersonen i del ett skickas för att läsa på sin studentexamen. Om den första delen i korthet skulle kunna beskrivas som en skildring av människans kamp med jorden, så behandlar andra delen människans inre strid med Gud. Den tredje delen återspeglar samhälleliga problem och utspelar sig mot bakgrund av 1905 års revolution. Den fjärde delen handlar om strävan efter ett redligt och hedervärt leverne, medan den femte och avslutande delen gör en idémässig sammanfattning och låter huvudpersonen finna en lösning på sin inre kris genom att låta honom återvända till ursprungsmiljön på landsbygden.

I sina senare romaner behandlade Tammsaare andra teman. Nationella eller etniska problem tas upp i Ma armastasin sakslast (Jag älskade en tysk; 1935) och i sin sista roman Põrgupõhja uus Vanapagan (Hin onde i avgrunden; 1939) skildrar författaren i grotesk form hur den från estnisk folkdiktning kände enfaldige men ärlige jätten Vanapagan (Den gamle hedningen) utnyttjas av den intelligente men lömske och hjärtlöse Kaval-Ants (Listige Hans), även han en välkänd sagogestalt. A. H. Tammsaare skrev även två skådespel, dels dramat Juudit (Judit; 1921) med bibliska motiv, dels komedin Kuningal on külm (Kungen fryser; 1936) som gäckas med diktatorer – ett nog så aktuellt problem på åtskilliga håll i 1930-talets Europa.

Tolkade verk[redigera]

Sedan 1 januari 2011 är A. H. Tammsaares verk inte längre upphovsrättsligt skyddade, varför det inte finns några hinder att publicera egna översättningar av dem här.

Litteratur[redigera]

Denna författarpresentation är helt eller delvis baserad på material från Institutionen för moderna språk vid Uppsala universitet.

Externa länkar[redigera]